Recension av "Maktspråk" från Läslustan 3 juni

Boken ”Maktspråk” har tilläggstiteln ”Boken med jävlaranamma!” Den är skriven av Martin Melin, informatör och son till Lars Melin, docent i svenska språk.
Temat är spännande, titeln likaså. Boken är mycket populärvetenskaplig, på gränsen till populistisk. Kapitlen är korta och klatschiga. Lättläst bok, javisst, men lite väl grund. Temat är som sagt intressant och skulle kunna utvidgas och fördjupas.
Ordens makt över tanken och vice versa, till exempel. Nu får jag associationen till en lång rad power point-bilder presenterade av ett konsultteam, men det kanske är orättvist. För visst är det så att jag lär mig en hel del av det som står skrivet i denna lilla kvadratiska bok.

Maktens symbolspråk spelar ofta på överordning och underordning.
Författarna skriver att makt är upp och maktlöshet ner. Det är omöjligt att tala om makt utan att tala om nivåskillnader, fysiskt eller symboliskt. Överklass kontra underklass. Stadsjeep kontra vanlig personbil – och hur det går i en sådan konfrontation kan man lätt föreställa sig.

Hur lägger man då upp sin text så att den signalerar pondus och öppnar vägen till inflytande? En lagtext är väl ett av de tydligaste exemplen på ordsammanställningar som medvetet strävar efter att framstå som auktoritativ och samtidigt neutrala, som om den vore opolitisk i varje avsnitt. Vari ligger hemligheten? frågar sig herrarna Melin. I de långa meningarna? Författarna räknar fram att juridiska lagtexter består av ungefär 30 ord per mening, vilket är dubbelt så mycket som i modern prosa. Kanske i de krångliga meningarna?

Nej, de hävdar att det är det flitiga bruket av substantiv som är svaret. Vart fjärde ord är ett substantiv. Om man med juridisk retorik vill uttrycka att man kysser en flicka, hur skulle det kunna se ut. Författarna tar ett exempel från Hjalmar Gullberg:

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
det var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrénens tid
och gullregnens månad.

Hjalmar Gullberg avslutar sin dikt Kärlek i tjugonde seklet med:
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrénernas vår
och gullregnens klasar.

Melin & Melin översätter dikten till juridiksvenska:
”Den som vid blommande syren kysser en kind, döms - om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för kyssande av kind vid blommande syrén till böter eller fängelse i högst sex månader.”

Språket förändras och vi bygger en stor del av vår identitet med hjälp av det.
Melin & Melin tar nynorska som ett exempel. När Norge blev självständigt från Danmark 1814 ville man (det vill säga den ekonomiska, kulturella och politiska eliten) inte vara slav under det danska skriftspråket utan skapa ett eget. Talspråket var det däremot inga problem med, det hade alltid haft en stark lokal prägel. Plötsligt stod man där med två olika skriftspråk, nynorsk och bokmål. Bokmål är äldst och ligger närmare danskan och oslodialekten. Nynorsk är en blandning av olika dialekter och mer västnorsk. Språkstrider har förekommit med politiska undertoner. Författarnas slutsats blir att man inte ska rota alltför mycket i språken.


Visst väcks en hel del spännande tankegångar i boken och en del av dessa går säkert att praktisera på ett medvetet sätt. Recensionen blir som boken själv; blandad med inslag av både högt och lågt.
M