Decemberculturelle 2009

Vad som än händer i världen, försöker vi alltid att prioritera den traditionella julläslustan. Sådana sedvänjor ger stadga åt livet. Arbetslivets regler är däremot stundomsinnade. Jag hoppas få behålla tjänstebilen, men lovar mig själv att använda apostlahästarna oftare. Har börjat fundera över om mitt skelett har blivit skörare.

Säg mig, ska man vara grannlaga i arbetslivet? Jag har vidtagit åtgärder för att hålla mig på banan. Jag har startat mitt interna jobbsökande. Härförleden bad jag om ett möte med den blivande chefen. Jag bestämde mig för att det inte var skamligt att be om ett möte för att berätta hur jag kan bidra. Jag vill vara verksam. Vill inte hamna i en fålla helt utanför. Avseende detta kan jag inte vara helt oförblommerad inför mina arbetskamrater. Man känner inte alltid sina pappenheimare! Med er kan jag vara öppen. Det känns skönt.

I min receptlåda fann jag en halvmeter lång dn daterad 4 februari, 1999. Namn och Nytt meddelade att det skulle vara frågestund i Riksdagen, med bland andra den kvinnliga utrikesministern. Visste ni förresten att min mamma liknade Anna? Det har nu gått mer än ett decennium sedan den där notisen, samtidigt är livet med er precis detsamma. Tack vare det där dn-receptet, ska vi inmundiga några maträtter med betoning på både svensk och europeisk potatistradition. Jag tycker tillika att det är kul med rätter som jag aldrig har lagat tidigare. Till culturellekvällen tar jag även fram en flaska vitt och en tillbringare med vatten. Efterrätten har sitt ursprung från en siciliansk tårta. Jag önskar er väl bekomme, precis som min mormor brukade göra.

Barnbarnet ämnar lotta ut en av sin mormors favoritböcker. Jo, den blev slängd i våras, men återfanns på ett internetantikvariat. Det där mormorstemat fastnade i mig. Är information om min mormor tillfyllest för mig? Nej, men av ren lättja kommer jag inte att ta reda på mer. Ett av min mormors favoritord var behändig. Saker skulle vara lätthanterliga. Jag försöker ta in hennes ord. Till yttermera visso ska jag öva på att tycka att fler saker är oviktiga.

Alltnog, nu ska vi fortsätta att njuta av den spännande bokhösten. Måhända har någon läst en blogg eller en tidning, pratat med en kollega eller en bokhandlare, satsat på ett gammalt säkert kort, besökt en mässa eller inspirerats till ett val, alldenstund som boken stämmer in på det liv vi lever just nu.

Vi ska tillbringa en mysig stund hemma vid mitt middagsbord. Kloka kvinnor som pratar om halsstarriga romanfigurer. Trots att mina romanpersoner är fåvitska, gillar jag boken alldenstund den bet tag i mig. Sådana där åbäken till figurer ska vi bara kasta av oss. Understundom blir jag dock inte kvitt känslorna från en roman. I sinom tid försvinner förstås de där obehagskänslorna. Kanhända tar vi oss tid att prata om att bli berörd av böcker och varför vi tror att böckerna griper tag i oss. En annan del av läsandet, är att det är roligt att få vara helt okunnig och så finner man att man lära sig något helt nytt i romanen. Jaha, var det så. Man blir lite nyfiken och googlar, men det stannar vid det. Och det gör ingenting. Man blev en gnutta klokare och det räckte.

Samhället i en lägre konjunktur, med människor som vill vara omgivna av färger istället för det vita. Ja, färg ska ni få hemma hos mig. Vet inte om det blir brandgula paprikor eller en ensamstående vacker tulpan i dito färg. Mina pärlhyacinter som ska ha pyttesmå pärlblommor vill inte blomma. Jag ska tänka till och ni ska få er ögonfröjd.

Varmt välkomna torsdagen 4 december
18.00 – 23.00
Porttelefon finns.
O.S.A. gärna före 1/12 till min e-post. Svara mig genom att lägga till: @telia.com.