Marsculturelle 2011
Varför har jag sedan nio års ålder fascinerats av färgkartornas nagellacksblanka rutor? Få stryka fingret över dem och tänka att en kökslucka kan bli bordeauxröd. Blått badrum, lila hall, orange toalett, svart sovrum och vitt vardagsrum. Ett rum i en och samma färg. Hur stilrent och enhetligt ska det vara i världens modernaste land?
Jag gillar NCS 500. Råvitt. Stockholmsvitt heter visst NCS 1000 och så där går det på. Fyra nyanser av vitt. Vi bryr oss bevisligen. Men vad betyder vitt? Här i väst sammankopplas vitt med renlighet medan det i Kina associeras med döden. Inom den buddistiska och den hinduiska världen betraktas vitt som sorgens färg. Barfota heminredare i väst uppfattas skapa sanitet medan vita skynken över katastrofens offer gäller för världen-långt-borta.
Låt oss bli filosofiska och prata om vad det perfekta hemmet betyder för var och en av oss. Vi pratar om detta under vår måltid. Skicka gärna in ditt bidrag till mig innan. Det ska publiceras som ett tidsdokument.
Torsdagen den tionde mars (vecka 10) ska vi få underfundiga kvickheter i massor. Lindström och Schyffert står för showens vokabulär. Raljant så att det förslår. Hoppas att du ska bli inspirerad.
Middag: Restaruang Caina, Nobis Hotel på Norrmalmstorg 2-4
Tid: 18.00
Show: Ljust och Fräscht
Tid: 21.00 (vi går dit 20.00)
Plats: Berns, sidoscenen
Kostnad: 505 kronor
Kram C
Här kommer våra tidsdokument.
Vad det perfekta hemmet betyder
A-L i mars 2011
En vecka i ett gammalt hem, uppbyggt från grunden för hundratrettio år sedan. Efter det påbyggt, ombyggt, tillbyggt, rivet och uppbyggt igen. Gamla furustockar från skogen, körda till bygget med häst för att timras till hus. Jag är här för alla sista gången och funderar på vad ett hem egentligen är. Det här är ett hem, ett perfekt hem där allt man behöver finns. Det går att beskriva och ändå inte. Delar av detta hem finns fördolda i andras minnen och under gravstenar. Det är ingen som vet numren på kulörerna här, färre och färre som vet varifrån möblerna kommer, vilka som blivit födda här och vad alla de som bott i detta hus hette.
När jag åker härifrån är det inte längre ett hem för mig. Det är en plats, en gård, några hus. Det är ett ställe där mina rötter finns, djupa, i de två tallarna som pelare på gården, i gräset under den marängvita skarsnön, i de sovande vinbärsbuskarna, i björkarna som hyser fåglars hem i ohyvlade holkar. Ett hem är inte bara väggar, golv och tak, fönster, dörrar och trösklar. Ett hem är inte bara möbler, inredning, tapeter, mattor, husgeråd, prydnadsföremål, lampor, hushållsmaskiner och böcker. Hemmet är vad människan tillför i ett hus. Utan alla minnen, penselspår i handmålad panel, märke efter en tappad hammare i brädgolvet, tickandet från en handuppdragen väggklocka, doften av nybryggt kaffe, ljuden av dem som pratar och rör sig i huset och den känsla som kallas trivsel – ja då är det inte ett hem, utan något arkitektoniskt. Symbolen för ett hem.
Alldeles snart hör jag inte hemma här, jag kan aldrig återvända hit och komma hem. Hem finns redan någon annanstans. Hemmet i mitt hjärta, bilder i mitt inre. I takt med att huset töms, ägodelar sprids och skåp sopas rena så övergår det till att bli ett före detta hem för oss och ett nytt hem för en annan familj. Det är som livet, det pågår och förändras. Ett hus är ett hem för en tid av ett liv. Ett liv knyts till en plats som blir ett hem. Jag kan aldrig åka tillbaka hit och komma hem, men hem kan alltid finnas i mig. Det perfekta hemmet bor i mig.
M i mars 2011
För mig betyder hemmet något mysigt. Trivsamt. Det ska kännas som om jag är insvept i en mohairfilt och det får gärna regna därute. Man konverterar till katt i ett ulligt hem.
Det mysiga hemmet vill jag ha lite hjälp med. Tips på lämplig NCS-färg och ett passande matthetstal till väggen. Jag tycker personligen att soffor ska vara mjuka och tyget ska vara tempererat mot kroppen. Lamporna ska helst vara starka med dimmer. Mycket av det gamla är vackert, men soffor och lampor var sämre förr. Hårdare och svagare.
Jag har egentligen svårt att göra om. Tycker rätt och slätt att det är onödigt. Ett handfat utan sprickor är väl ok? Det känns inte rätt att slänga bort. Jag förstår att det är ett omodernt förhållningssätt. Igår fick jag höra på nyheterna att vi svenskar hade köpt en miljon kranar under 2010. Jo, jag vet att man har flera stycken. Jag har ju själv sju stycken. Jag blir kanske slösigare med åren. Köper det som jag vet är snyggt. Kanske vill någon blocketkund ha mina blyfyllda kranar.
Hela min svenska släkt, förmodligen i generationer, har pratat om vad som är fult. Min make skojar om det där. Jag bara vet om det är rätt, men själv kan jag inte ens uppbåda det rätta. Men så är jag inte heller konstnär eller arkitekt. Jag har ändock fått med mig en liten romantiserande syn på saker och ting. Det finns en genealogisk koppling till det förflutna.Jag har ett kulturhistoriskt bagage som jag är stolt över. Jag har ett par möbler som följer med just mig. Det är en byrå och ett skåp. Jag är så nyfiken på var de först stod någonstans och jag har faktiskt börjat forska i detta, men just nu vill jag inte få svaret utan vill endast fantisera vidare. Ett drömlikt tillstånd som kan få plats i mitt hektiska liv.
Ibland kan jag drömma om perfekta hem som jag besökt och blivit förtjust i. Mitt första boende i villan i Lindalen och mina morföräldrars lantställe är starkt förknippade men värme och trygghet. Det vackra Nockebyhuset som jag ville köpa och författarinnans vackra lägenhet på Torstenssongatan väckte mitt ha-begär.
Nuförtiden försöker jag alltid hitta något litet som är snyggt här hemma. Då har jag det som i en liten ask. Det kan vara en vacker vilsam blå färg eller en fluorescerande ängel.
Om du inte visste det tidigare, är jag en som gillar att memorera bilder. Det kan visst gå i arv. Mina döttrar ser pudlar i vår tapet. Nu undrar jag om jag någonsin får måla över den röda medaljongtapeten.
C i mars 2011
Jag gillar NCS 500. Råvitt. Stockholmsvitt heter visst NCS 1000 och så där går det på. Fyra nyanser av vitt. Vi bryr oss bevisligen. Men vad betyder vitt? Här i väst sammankopplas vitt med renlighet medan det i Kina associeras med döden. Inom den buddistiska och den hinduiska världen betraktas vitt som sorgens färg. Barfota heminredare i väst uppfattas skapa sanitet medan vita skynken över katastrofens offer gäller för världen-långt-borta.
Låt oss bli filosofiska och prata om vad det perfekta hemmet betyder för var och en av oss. Vi pratar om detta under vår måltid. Skicka gärna in ditt bidrag till mig innan. Det ska publiceras som ett tidsdokument.
Torsdagen den tionde mars (vecka 10) ska vi få underfundiga kvickheter i massor. Lindström och Schyffert står för showens vokabulär. Raljant så att det förslår. Hoppas att du ska bli inspirerad.
Middag: Restaruang Caina, Nobis Hotel på Norrmalmstorg 2-4
Tid: 18.00
Show: Ljust och Fräscht
Tid: 21.00 (vi går dit 20.00)
Plats: Berns, sidoscenen
Kostnad: 505 kronor
Kram C
Här kommer våra tidsdokument.
Vad det perfekta hemmet betyder
Spontan input till kvällens konversation ligger inte långt borta i dessa dagar då vi är mitt uppe i renovering av allrum en trappa upp inkl trappa och trapphus. Vi har nu vitmålade väggar med inslag av någon fondtapet i alla gemensamma rum i huset. I köket fick vi rådet att välja en kallare vit för att gå bra mot det gröna i trädgården när det grönskar. I vardagsrummet lydde vi också inredarens råd om Stockholmsvit NCS 0502Y för att få en mjukare vit ton i ett ganska stort rum och samma råd gavs till allrummet en trappa upp. När vi målade om alla innerdörrar (allmogedörrar i lackad furu if you remember) så tittade vi åt ett annat håll när målaren gick loss med Nordsjövit (vitare än Stockholmsvit) och nu när dörrarna är Nordsjövita så får vi lov att måla både allrum uppe + hallen nere i just Nordsjövit. Och tur var väl det på sätt och vis eftersom reaktionen från min svåger (som verkligen vet vad som gäller) var väldigt bestämd om att det nu 2011 är Nordsjövit som gäller och Stockholmsvitt tillhör det som är passé.
A-L i mars 2011
En vecka i ett gammalt hem, uppbyggt från grunden för hundratrettio år sedan. Efter det påbyggt, ombyggt, tillbyggt, rivet och uppbyggt igen. Gamla furustockar från skogen, körda till bygget med häst för att timras till hus. Jag är här för alla sista gången och funderar på vad ett hem egentligen är. Det här är ett hem, ett perfekt hem där allt man behöver finns. Det går att beskriva och ändå inte. Delar av detta hem finns fördolda i andras minnen och under gravstenar. Det är ingen som vet numren på kulörerna här, färre och färre som vet varifrån möblerna kommer, vilka som blivit födda här och vad alla de som bott i detta hus hette.
När jag åker härifrån är det inte längre ett hem för mig. Det är en plats, en gård, några hus. Det är ett ställe där mina rötter finns, djupa, i de två tallarna som pelare på gården, i gräset under den marängvita skarsnön, i de sovande vinbärsbuskarna, i björkarna som hyser fåglars hem i ohyvlade holkar. Ett hem är inte bara väggar, golv och tak, fönster, dörrar och trösklar. Ett hem är inte bara möbler, inredning, tapeter, mattor, husgeråd, prydnadsföremål, lampor, hushållsmaskiner och böcker. Hemmet är vad människan tillför i ett hus. Utan alla minnen, penselspår i handmålad panel, märke efter en tappad hammare i brädgolvet, tickandet från en handuppdragen väggklocka, doften av nybryggt kaffe, ljuden av dem som pratar och rör sig i huset och den känsla som kallas trivsel – ja då är det inte ett hem, utan något arkitektoniskt. Symbolen för ett hem.
Alldeles snart hör jag inte hemma här, jag kan aldrig återvända hit och komma hem. Hem finns redan någon annanstans. Hemmet i mitt hjärta, bilder i mitt inre. I takt med att huset töms, ägodelar sprids och skåp sopas rena så övergår det till att bli ett före detta hem för oss och ett nytt hem för en annan familj. Det är som livet, det pågår och förändras. Ett hus är ett hem för en tid av ett liv. Ett liv knyts till en plats som blir ett hem. Jag kan aldrig åka tillbaka hit och komma hem, men hem kan alltid finnas i mig. Det perfekta hemmet bor i mig.
M i mars 2011
För mig betyder hemmet något mysigt. Trivsamt. Det ska kännas som om jag är insvept i en mohairfilt och det får gärna regna därute. Man konverterar till katt i ett ulligt hem.
Det mysiga hemmet vill jag ha lite hjälp med. Tips på lämplig NCS-färg och ett passande matthetstal till väggen. Jag tycker personligen att soffor ska vara mjuka och tyget ska vara tempererat mot kroppen. Lamporna ska helst vara starka med dimmer. Mycket av det gamla är vackert, men soffor och lampor var sämre förr. Hårdare och svagare.
Jag har egentligen svårt att göra om. Tycker rätt och slätt att det är onödigt. Ett handfat utan sprickor är väl ok? Det känns inte rätt att slänga bort. Jag förstår att det är ett omodernt förhållningssätt. Igår fick jag höra på nyheterna att vi svenskar hade köpt en miljon kranar under 2010. Jo, jag vet att man har flera stycken. Jag har ju själv sju stycken. Jag blir kanske slösigare med åren. Köper det som jag vet är snyggt. Kanske vill någon blocketkund ha mina blyfyllda kranar.
Hela min svenska släkt, förmodligen i generationer, har pratat om vad som är fult. Min make skojar om det där. Jag bara vet om det är rätt, men själv kan jag inte ens uppbåda det rätta. Men så är jag inte heller konstnär eller arkitekt. Jag har ändock fått med mig en liten romantiserande syn på saker och ting. Det finns en genealogisk koppling till det förflutna.Jag har ett kulturhistoriskt bagage som jag är stolt över. Jag har ett par möbler som följer med just mig. Det är en byrå och ett skåp. Jag är så nyfiken på var de först stod någonstans och jag har faktiskt börjat forska i detta, men just nu vill jag inte få svaret utan vill endast fantisera vidare. Ett drömlikt tillstånd som kan få plats i mitt hektiska liv.
Ibland kan jag drömma om perfekta hem som jag besökt och blivit förtjust i. Mitt första boende i villan i Lindalen och mina morföräldrars lantställe är starkt förknippade men värme och trygghet. Det vackra Nockebyhuset som jag ville köpa och författarinnans vackra lägenhet på Torstenssongatan väckte mitt ha-begär.
Nuförtiden försöker jag alltid hitta något litet som är snyggt här hemma. Då har jag det som i en liten ask. Det kan vara en vacker vilsam blå färg eller en fluorescerande ängel.
Om du inte visste det tidigare, är jag en som gillar att memorera bilder. Det kan visst gå i arv. Mina döttrar ser pudlar i vår tapet. Nu undrar jag om jag någonsin får måla över den röda medaljongtapeten.
C i mars 2011
