Äktenskap och relationer för oss
På Seafood Bar berättade vi för varandra om relationer och äktenskap. Ordens ínnebörd för oss cultureller. Vi pratade om detta inför pjäsen Äktenskap på Stadsteatern.
ÄKTENSKAP
Älskog – En gång hörde jag ett tal med orden älska oftare än ni städar.
Kamratskap – Låter tråkigt, men viktigt.
Tillit – Enormt viktigt i livet. Tillit till partner, annars inte ett bra äktenskap.
Erkännande – E var svårast att fylla i. Sätter erkännande högt. Erkännande betyder bäring till pjäsen. Goda och bra sidor. Man har rätt att kräva erkännande för sig själv och tvärtom. Pjäsen: Man kan ha olika förväntningar och kväst varandras behov i 30 år. Alice borde erkänna Edwards behov. Edward som var rädd redan från början. Han hade svårt att uttrycka sig. Han var visserligen stolt över att Alice tog honom in i poesin.
Nöd och lust – Ska man vara tillsammans finns detta. Något man lovar under vigseln. Nöden kan bli större än lusten. Olika perioder och olika händelser.
Samvaro – Vara tillsammans. Inte närvarande hela tiden. Någon kontakt. Inte behöva prata med varandra.
Kommunikation – Det borde Edward och Alice ha tänkt på (Äktenskap av William Nicholson). Kan vara utan ord. Kan vara en kram, en lapp, en kopp te, en blick eller en gest. Samförstånd.
Ansvar – För varandra. Barn är en del i detta stora bygge. Ändå är äktenskapet bygge ”fragile” som Nicholson skriver till M.
Plan – Gemensamma planer. Konkreta planer. Hur vill vi bo? Hur vill vi leva? Vi bjuder hem några, renoverar, det praktiska. Hur ska vi ha det som pensionärer och hur blir sommaren?
M
Planer – Gå promenad. Enda gången under veckan man verkligen hinner prata. Vad vill vi med huset, sommaren? Planera tillsammans. Bra tillfälle till kommunikation.
Ansvar – Hjälpas åt att ta ansvar för familjen. Gemensamt ansvar. Så är det. Lättare att ta det som ligger nära en. Ansvar är ett värdeord.
Samvaro – Bara vara.
A-L
Man kanske skulle ha valt andra ord för 30 år sedan.
Hade inte alla delarna i mitt äktenskap. Det fanns planer, älskog och mycket samvaro. Det var lite av erkännande åt båda hållen. Lite kommunikation.
Nu inga planer alls. Ansvar för varandra. Kamratskap, älskog, närmaste vän, tillit, tar på varandra i tvåsamhet, erkännande ”jättemycket”, i nöd finns han och i sorgen har vi varandra. Mycket mail, sms och telefon. Telepati när vi hörs.
Långsiktigt kan tilliten påverkas. Gör egna planer. Flytta för att ha en plan. Tala om hur sommaren ser ut. Nu försöker jag leva här och nu. Han tänker oss två. Jag fanns med i begravningsannonsen. Man vet inte riktigt.
L
Äktenskapet för mig
Jag tänker att jag vill att min man ska vilja läsa mer och att jag ska vilja sjunga. Sådant vi på något oförklarligt sätt gör mindre av sedan vi blev ihop. Varför har vi inte ordnat till det? Ah, vi har gjort så mycket annat på 25 år. Hur tänkte jag för ett kvartsekels sedan? Tänkte jag igenom varför jag skulle gifta mig, för att 20 år senare svara på frågan varför jag tog ett sådant stort kliv efter fem års förhållande. Nej, det var inte så genomtänkt, det var mer med känslan att det skulle vara kul. Jo, det är något som jag alltid har sagt, att jag är gift så länge jag har kul. Det var myntat av en ung tjej. Där och då. Förmodligen för att det skulle vara lätt att hoppa av. Vi som bär på våra egna föräldrars uppbrott, har en annan syn på evig tvåsamhet. Det är jag verkligen en miljon säker på. Möjligheten till avhopp är vår referens. Och det är ok att skiljas, men det skulle vara tråkigt och läskigt, med en varning om ensamhet. Men det skulle gå, att vara utan ett äktenskap.
Ingen någonsin berättade för mig vad man borde tänka på när man ingår ett äktenskap. Det hade jag velat idag, men på den tiden ville jag på egen hand upptäcka livet. Göra själv. Bli självlärd! Har jag under åren som gått vågat öppna äktenskapets egen Pandoras ask? Jo, det har jag provat på och fått ta i det som kommit upp. Vi tillsammans har tränat och tränat. Jag tror personligen att det finns hopp för ett långlivat äktenskap, men frågan blir om jag alltid har med mig min partner i hopp om ett evigt äktenskap? Nej, för det skulle krävas ett evigt "flow" i äktenskapet. Livet utanför själva äktenskapet pockar ständigt på uppmärksamhet. Skulle jag ha hoppats på ett evigt flow, skulle jag vara skild för länge sedan. Jag är med andra ord lagom sockerberoende av min man, i vårt äktenskap. Vi får vårt flow ibland och det är verkligen magiskt. Då tänker jag att nu är vi i Nirvana. Då är jag verkligen närvarande i nuet.
I timmar mätt skulle jag tro att äktenskapet får mest tid efter pensionen. Det är då jag ska uttala mig om 100 % samvaro i äktenskapet. Till dess är jag övertygad att jag får mycket av min livskamrat. Hoppas att han tycker att min insats är relativt sett likvärdig. Ska fråga.
C
ÄKTENSKAP
Älskog – En gång hörde jag ett tal med orden älska oftare än ni städar.
Kamratskap – Låter tråkigt, men viktigt.
Tillit – Enormt viktigt i livet. Tillit till partner, annars inte ett bra äktenskap.
Erkännande – E var svårast att fylla i. Sätter erkännande högt. Erkännande betyder bäring till pjäsen. Goda och bra sidor. Man har rätt att kräva erkännande för sig själv och tvärtom. Pjäsen: Man kan ha olika förväntningar och kväst varandras behov i 30 år. Alice borde erkänna Edwards behov. Edward som var rädd redan från början. Han hade svårt att uttrycka sig. Han var visserligen stolt över att Alice tog honom in i poesin.
Nöd och lust – Ska man vara tillsammans finns detta. Något man lovar under vigseln. Nöden kan bli större än lusten. Olika perioder och olika händelser.
Samvaro – Vara tillsammans. Inte närvarande hela tiden. Någon kontakt. Inte behöva prata med varandra.
Kommunikation – Det borde Edward och Alice ha tänkt på (Äktenskap av William Nicholson). Kan vara utan ord. Kan vara en kram, en lapp, en kopp te, en blick eller en gest. Samförstånd.
Ansvar – För varandra. Barn är en del i detta stora bygge. Ändå är äktenskapet bygge ”fragile” som Nicholson skriver till M.
Plan – Gemensamma planer. Konkreta planer. Hur vill vi bo? Hur vill vi leva? Vi bjuder hem några, renoverar, det praktiska. Hur ska vi ha det som pensionärer och hur blir sommaren?
M
Planer – Gå promenad. Enda gången under veckan man verkligen hinner prata. Vad vill vi med huset, sommaren? Planera tillsammans. Bra tillfälle till kommunikation.
Ansvar – Hjälpas åt att ta ansvar för familjen. Gemensamt ansvar. Så är det. Lättare att ta det som ligger nära en. Ansvar är ett värdeord.
Samvaro – Bara vara.
A-L
Man kanske skulle ha valt andra ord för 30 år sedan.
Hade inte alla delarna i mitt äktenskap. Det fanns planer, älskog och mycket samvaro. Det var lite av erkännande åt båda hållen. Lite kommunikation.
Nu inga planer alls. Ansvar för varandra. Kamratskap, älskog, närmaste vän, tillit, tar på varandra i tvåsamhet, erkännande ”jättemycket”, i nöd finns han och i sorgen har vi varandra. Mycket mail, sms och telefon. Telepati när vi hörs.
Långsiktigt kan tilliten påverkas. Gör egna planer. Flytta för att ha en plan. Tala om hur sommaren ser ut. Nu försöker jag leva här och nu. Han tänker oss två. Jag fanns med i begravningsannonsen. Man vet inte riktigt.
L
Äktenskapet för mig
Jag tänker att jag vill att min man ska vilja läsa mer och att jag ska vilja sjunga. Sådant vi på något oförklarligt sätt gör mindre av sedan vi blev ihop. Varför har vi inte ordnat till det? Ah, vi har gjort så mycket annat på 25 år. Hur tänkte jag för ett kvartsekels sedan? Tänkte jag igenom varför jag skulle gifta mig, för att 20 år senare svara på frågan varför jag tog ett sådant stort kliv efter fem års förhållande. Nej, det var inte så genomtänkt, det var mer med känslan att det skulle vara kul. Jo, det är något som jag alltid har sagt, att jag är gift så länge jag har kul. Det var myntat av en ung tjej. Där och då. Förmodligen för att det skulle vara lätt att hoppa av. Vi som bär på våra egna föräldrars uppbrott, har en annan syn på evig tvåsamhet. Det är jag verkligen en miljon säker på. Möjligheten till avhopp är vår referens. Och det är ok att skiljas, men det skulle vara tråkigt och läskigt, med en varning om ensamhet. Men det skulle gå, att vara utan ett äktenskap.
Ingen någonsin berättade för mig vad man borde tänka på när man ingår ett äktenskap. Det hade jag velat idag, men på den tiden ville jag på egen hand upptäcka livet. Göra själv. Bli självlärd! Har jag under åren som gått vågat öppna äktenskapets egen Pandoras ask? Jo, det har jag provat på och fått ta i det som kommit upp. Vi tillsammans har tränat och tränat. Jag tror personligen att det finns hopp för ett långlivat äktenskap, men frågan blir om jag alltid har med mig min partner i hopp om ett evigt äktenskap? Nej, för det skulle krävas ett evigt "flow" i äktenskapet. Livet utanför själva äktenskapet pockar ständigt på uppmärksamhet. Skulle jag ha hoppats på ett evigt flow, skulle jag vara skild för länge sedan. Jag är med andra ord lagom sockerberoende av min man, i vårt äktenskap. Vi får vårt flow ibland och det är verkligen magiskt. Då tänker jag att nu är vi i Nirvana. Då är jag verkligen närvarande i nuet.
I timmar mätt skulle jag tro att äktenskapet får mest tid efter pensionen. Det är då jag ska uttala mig om 100 % samvaro i äktenskapet. Till dess är jag övertygad att jag får mycket av min livskamrat. Hoppas att han tycker att min insats är relativt sett likvärdig. Ska fråga.
C
Kommentarer