Farväl, Sollentuna, farväl!

Maj-Culturelle får gå i Sollentunas tecken, ty nu flyttar Culturellan härifrån!

Det blev 15,5 år, ett och ett halvt decennium. Drömmarna var stora, huset köptes i juni 1996 och där skulle G-barnet ta studenten (vilket han kanske gör!) och ett A-barn skulle födas, värkarna kom i huset med ett vardagsrum där barn hade fötts. Flytten gick från Birkastan och hörnet Norrbackagatan och Rörstrandsgatan, med den gamla vita, nyinköpa, begagnade fina Ford:en som senare kom att kallas bandvagnen. Det var en underbar småbarnstid, med rabarberpaj och vaniljsås, lek på filten i gräset, sandlådor och gungor, barnkalas under häggens blomster och barnkalas med sjörövarskattjakt inne och ute och höstlöv på lakan inomhus, som fick utgöra kalas-bord det året jag inte hunnit duka. Det var simskola, musikskola, bollskola i tennishallen, dagishämtningar och sedan många, många hockey-hämtningar och -lämningar. Det var skratt och glam och bus. Det var glasflaskan på G's lilla tå och det var A's utslagna framtänder. Det var skola. Det var lära cykla. Det var föräldramöten och utvecklingssamtal och föräldraråd. Det var underbara Sollentuna-föräldrar som flera av dem har blivit mina vänner för fest och resor. Det var vinterkläder och pingisbord och söndagsbastu och det var tvätt. Det var promenader och joggande och cyklande och skridskor längs Edsvikens vatten. Det var middagar och vänner! Det var Milleniefest år 2000! Det var flörtar och det var diskussioner. Det var renoveringar och ombyggnationer, det var köp av landet och anlägga strand, brygga, hus och gräs. Det var också ett äktenskap i förälskelse, i förvirring och förändring och förvandling. Det var en flytt därifrån, den sista oktober 2008. Då kändes det som en befrielse! Äntligen ett lugn och en ro.

Nya lägenheten, som fortfarande på rätt sida järnvägen, blickade ut över inte bara Malmvägen, polishuset, nu också häktet och tingsrätten och ....tågen - som vi vinkat till! Befrielsefesten i februari 2009 och en massa trevliga middagar och oändligt antal kaffekoppar, glas bubbel och underbara middagar tillagade med kärlek av Den Bäste och Snyggaste Kocken i Hela Stan. Kärlek, blommor och tända ljus. Under denna tid blev plötsligt killarna stora och starka, vackra och med egen styrka och vilja. Coola killar som väljer egna vägar. Killarna och jag har roliga och givande diskussioner och de tänker på framtiden. Utlandsresor med dem är så roligt och händer bara den här tiden. Sorgen, en natt på balkongen i juni 2009, så skönt att inte vara ensam. Körsbärsblommorna som blommade vita och sträckte sig mot lagerträdsplantan från Murter den där dagen i januari 2012. Skridskorna lades på hyllan. Ibland en middag på Edsbacka Bistro, då var det fest. Promenader längs Edsvikens vatten, både morgonbalkong och inglasad kvällsbalkong. Men vi kan ju inte pensionera oss än, herregud. Nej, tillbaka till stan och njuta kultur, gator, torg och mingel och vänner så länge vi har lust och kan...längtan dit blev för stor för att stanna i Sollentuna. Det blev och blir ändå bra för killarna, tror jag.

....mest kommer jag att sakna Edsvikens vatten, promenadvägen till slottet och Edsviks konst och kultur eller ända till Ulriksdals Trädgårdar och faktiskt ibland Sollentuna Centrum och den schyssta personalen på ICA där jag handlat nästan varje dag. De har ju inte en aning om vår flytt tillbaka till Birkastan och ICA Birkahallen!

Torsdagen den 3 maj ses vi kl 18.00 hos mig för litet bubbel på båda balkongerna, för att sedan ta den där Edsvikspromenaden som tar en timme (om det inte ösregnar för då kan vi shoppa i Sollentuna Centrum) och sedan äter vi middag på Edsbacka Bistro, med vin och skratt och vår-glam. Kanske kan vi diskutera  våra "drivkrafter", för det skulle kunna varit ett cirkusplats-tema. Farväl, Sollentuna! Tack för allt!