Det är krig. Två mycket unga pojkar blir skickade till sin mormor på landsbygden för att slippa undan hungersnöden i storstan. Deras värld är hård, skitig och brutal. De får rätta sig efter livets tuffa spelregler och tränar på allt de behöver kunna för att överleva.
Pjäsen bygger på Ágota Kristófs hyllade bok Den stora skrivboken som gavs ut 1986 och kom i en mycket uppmärksammad nyöversättning 2019. Det är en rå och samtidigt stämningsfull skildring av både landsflykt och överlevnad.
12 skådespelare på Lilla Scenen och vi sitter i vanlig ordning långt fram. Vi vill inte missa några som helst detaljer i denna 1 timme och 45 minuter långa pjäs. Utan paus.
Sofia Adrian Jupither regisserar.
Ágota Kristóf föddes i Ungern, men flydde till Schweiz 1956. Hon var då 21 år och hade med sig en fyra månader gammal baby. Hon skrev på franska, ett språk hon aldrig själv tyckte att hon behärskade.
Jon Fosses pjäsversion bygger även på Marc van der Veldens dramatisering Det store stilehaefte.
Middagstid 17.00. Upplandsgatan 7. Vi besöker en kvarterskrog eller izakaya för den som föredrar det japanska ordet. På krittavlan ovanför köket presenterar de sex specialrätter för dagen, men matsedeln har du
här. Det skall finnas japanska grillspett som doppas i marinaden tare, innan de läggs på kolgrillen. Deras smårätter är bra, men det är spetten som är själva grejen – ett måste bland dem är tydligen den halstrade havsabborren garnerad med fermenterad vitlök. Det skall finnas sashimi på hamachi, odlad strax utanför Köpenhamn, som serveras med vit soja och yuzu kosho (en syrlig citrus) och till det chilikräm, samt en tartar på entrecote med confiterad, finhackad lök och misovinägrett. Vi maxar på Miyakodori innan vi tar oss vidare till Dramaten.
Kram C.
Kommentarer