Tidiga matminnen del ll
Mitt första matminne är när jag blev instängd på rummet. Skulle äta upp min portion med torsk och äggsås. Då ville jag inte. Jag var 4 eller 5 år gammal. P, min äldre bror och jag delade sovrum. Vi hade ett blått skrivbord. På det skrivbordet ställdes portionen. Det hela kan ha varit på trots. Jag har också en idé om att jag inte tyckte om ägg.
Bruna bönor med potatis gick inte heller bra. Passade det inte fick man nyponsoppa eller fil. Jag åt så mycket fil, att jag drabbades av fileksem.
Med mormors kåldolmar var det annat. Vi brukade åka till min mormor i Västergötland. Mormors syster var utan familj, så hon fick vara med. Mormor och hennes syster stod i köket och lagade all mat. Det var som ett gammaldags bondkök med ett stort bord. Vi barn fick dricka läsk i vinglas. Allt var framdukat. Till frukost fick vi hembakat matbröd, kryddost, bullar och sju sorters kakor. Rullrånen var rullade på skurmoppens skaft.
Jag och min bror P var mycket matglada. Kommer speciellt ihåg läsksorterna som mormor bjöd oss på. Det var krusbärläsk, frukt- och päronsoda. En trappa ner, i husets matkällare förvarades flaskorna. Den där källardoften associerade jag med läsk.
Jag har ett dåligt matminne. Leverbiffen. Den var sträv och torr. Leverbiffen som bara växte i munnen. Jag spydde upp den i föräldrarnas säng och sedan slapp jag äta den rätten fler gånger.
Min favorit var Kassler Florentine. Varje gång jag fyllde år ville jag ha den. Det var ostgratinerad kassler med bladspenat.
Grannarna på landet hade hallonläsk. De hade inte vi. Till läsken bjöds det på smörgåsrån och Port-salut-ost.
Hos farmor fick man alltid glassbåtar. Det var den enda efterrätt hon serverade. Man kunde även dela båten. Hon köpte dessa från Hemglassbilen.
Jag tyckte mycket om Marängsviss. Vår var gjord på maräng, vaniljglass, chokladsås och bananer.
Ett tidigt minne från 3 ½ års åldern var spagetti och köttfärssås. Pappa arbetade natt och lagade alltid maten.
En gång åkte jag och mamma för att se Sound of Music. Vi åkte de sju kilometrarna till Lund. Vi köpte med oss en hämtpizza som vi åt hemma.
Jag gick och simmade på Delfinenbadet i Lund. Som sjuåring åkte jag på egen hand. Delfinenbadet luktade starkt av klor. Man blev hög av det.
Efter simträningen fick jag köpa godis. Nappar och Riff. Nötkrämen kostade 20 öre styck.
Jag tyckte inte om smaken på Raketosten. Snöret blev kladdigt. Jag kommer ihåg att topplocket var rött (Sydosts lock var rött). Det var lyxigt. Man kunde skära av förpackningen på hälften. Smaken var mesig.
Curry Melin hade haft ett recept i Allt om Mat. Mamma prenumererade alltid på den. Han hade snittat korvarna i ändarna. Så fort Curry var i rutan nämnde mamma Currys korvkryss.
Kommer också ihåg Ambrix paketglass i tresmak. Jordgubb, choklad och vanilj. Det var en bild på en hemmafru. Hon satt i en cirkel uppe i ena hörnet.
Jag har flera små matminnen. Den första italienska pizzarestaurangen i Karlskrona. Den låg nära Hoglands park. Scenen i parken såg ut som en snäcka. Över parken låg pizzerian. Mina systrar var 14/15 år. Vi ringde och beställde. Jag var någonstans mellan 7 och 8 år. Det var en ritual. Hämtade i en helt vit kartong, som buktade upp. Capricciosa. Ost och oregano var en helt exotisk luktupplevelse.
Mamma var inte road av matlagning. Salt och peppar användes inte. Ofta fick jag en foliepåse med grillad kyckling. Till det fick jag pommes frites som skulle värmas i ugnen. Jag har känt mig lite mathistorielös. Inte uppvuxen med god mat.
Jag kommer väl ihåg klubba-bilen. Det var när vi bodde i Kalhäll. Jag var sex när vi flyttade till Karlskrona, så det måste ha varit före sex års ålder. Det var en livsmedelsbuss med två stora luckor bak på bussen. En matvarubutik på hjul. Vi fick alltid en tomteklubba. Den var mörkröd. Speciell smak.
Mitt matminne idag är mammas köttfärsbiffar, stekt lök, brunsås och potatis. Fläskfärsen gör att den blir saftig. Denna har blivit min favoriträtt från förr.
På Stortorget i Karlskrona, Europas näst största torg, köpte jag Jenka. Jag proppade fullt i min läderpung, som jag hade om halsen. Den doftade Jenka hela tiden. Lädret var fransigt. Jenkadoften satt fast länge i läderpungen.
Av min norskfödda mormor fick jag dagligen en matsked fiskleverolja.
Den där oljiga smaken som inte lämnade munnen. Fanns AD-droppar på 60-talet? Jag skulle så här i efterhand tro att min mormor ville skydda mig mot Engelska sjukan.
I övrigt fick jag som mycket liten smaka smörgåsrån. De fastnade i gommen. Det var en viss vanmakt att de satt kvar i gommen och inte kunde plockas bort. De smälte så sakteliga och försvann ner i svalget.
Vet ni att jag har ett helt absurpt matminne. Min mormor pådyvlade mig att suga på fiskögon. Det var en delikatess. Lite mjäll smak vill jag påminna mig om att det var.
Kalvdansen från bondens gård på landet. Den milda smaken vill jag gärna uppleva igen.
Jag åt nästan alltid kött, potatis och en sås som var gjord på grädde. Mitt lunchkött värmdes alltid i en liten emaljerad gryta. Jag kommer väl ihåg den ljusgula grytan med en grön rand. Ett lock med svart knopp. Jo, så var det. Linneservetten plockades fram från lådan under bordet. Den kunde bli hur smutsig som helst innan den tvättades.
Min glassfavorit var cassataglass på paket. Mitt första gb-glassminne är glasstärningen. Jag var fyra år gammal. Plasttärningen sparade jag och hade som leksak i sandlådan. Det blev aldrig någon snygg sandtärning, för kanterna trasade sönder det hela när man vände upp och ner på tärningen.
Sommar och glass var något märkvärdigt. Pistageglassen som var underbart god, för att inte tala om den vackra mintgröna färgen. Bilkörning och glass hörde min barndom till.
En lugn stund hos min mormor kunde innebära att hon vispade till en Sammetsvälling. Alltid från Hemmets Kokbok från 1911. Beredning: 2 msk mjöl, 1 tsk socker, 1 tsk salt och 2 ägg vispas tillsammans i en kastrull. 2 liter skummad mjölk tillsättes, och vällingen får under stark vispning sjuda över elden ½ timme. Serveras genast. Alltid serverad i en Spisa-Ribb-kopp från Gustavsberg. Än i denna dag, då jag har svårt att sova eller behöver stilla en stark hunger tar jag mig en kopp välling. Köpevälling. Har aldrig gjort mormors välling. Kopparna har jag köpt på annons. De är min äldsta dotters favoritkoppar.
Min mormor vispade choklad till mellanmål. Ögonkakao, socker och grädde. Varmt vatten hälldes över. Till det fick jag de köpta Skånepepparkakorna. Det var så gott att doppa kakan och lyckas få den lagom blöt utan att den föll ner som en klump i koppen.
Till frukost drack vi Earl-Grey-te (Twinings beige plåtburk), rostade smörgåsar med bitter apelsinmarmelad. För att jag skulle kunna dricka te, blandades Prädd ner i önskad mängd. Prädd var ett vegetabiliskt gräddersättningsmedel som användes för att få bort den bittra smaken. Det användes för att man började förstå att fettet inte var allt igenom hälsosamt. Ibland åt jag bara Prädd. Det var sött och fastnade i gommen. Präddburkens glas var brunt. Pingvinen på etiketten var blå och kanske var texten röd.
Jag älskade Raketosten. Vi skulle bre ut den runda ostskivan, så att det hela blev som ett smör på smörgåsen.
När jag fyllde år ville jag alltid ha lövbiff med persiljesmör från gul burk. Till det skulle det vara råstekt potatis.
När jag var liten var det kalas med en massa människor. Alltid princesstårta med rosa marsipanros. Jag ogillade verkligen marsipan. Man blev alltid populär när man skänkte bort rosen till någon. Ingen fattade hur man kunde skänka bort det finaste på tårtan. Det kom an på att jag hade och har svårt för det sliskigt söta. Vaniljkrämen var det godaste. Ljusrosa och ljusgrönt var mina absoluta favoritfärger när jag var liten, så det var nog därför min mamma alltid köpte just den tårtan.
Mamma lagade ofta mat från Feminas matkort. Det bästa från dessa kort var paellan som jag formligen älskade och en kyckling med jordnötter. De där rätterna är fortfarande jättefräscha. Chokladpuddingen med hasselnötter och blockchoklad var också smarrig.
Nu är det vår och jag kommer väl ihåg min mormors jättestora våffeljärn i silver och svart. Gräddfrasiga våfflor med mycket grädde. Mer grädde än sylt.
Bruna bönor med potatis gick inte heller bra. Passade det inte fick man nyponsoppa eller fil. Jag åt så mycket fil, att jag drabbades av fileksem.
Med mormors kåldolmar var det annat. Vi brukade åka till min mormor i Västergötland. Mormors syster var utan familj, så hon fick vara med. Mormor och hennes syster stod i köket och lagade all mat. Det var som ett gammaldags bondkök med ett stort bord. Vi barn fick dricka läsk i vinglas. Allt var framdukat. Till frukost fick vi hembakat matbröd, kryddost, bullar och sju sorters kakor. Rullrånen var rullade på skurmoppens skaft.
Jag och min bror P var mycket matglada. Kommer speciellt ihåg läsksorterna som mormor bjöd oss på. Det var krusbärläsk, frukt- och päronsoda. En trappa ner, i husets matkällare förvarades flaskorna. Den där källardoften associerade jag med läsk.
Jag har ett dåligt matminne. Leverbiffen. Den var sträv och torr. Leverbiffen som bara växte i munnen. Jag spydde upp den i föräldrarnas säng och sedan slapp jag äta den rätten fler gånger.
Min favorit var Kassler Florentine. Varje gång jag fyllde år ville jag ha den. Det var ostgratinerad kassler med bladspenat.
Grannarna på landet hade hallonläsk. De hade inte vi. Till läsken bjöds det på smörgåsrån och Port-salut-ost.
Hos farmor fick man alltid glassbåtar. Det var den enda efterrätt hon serverade. Man kunde även dela båten. Hon köpte dessa från Hemglassbilen.
Jag tyckte mycket om Marängsviss. Vår var gjord på maräng, vaniljglass, chokladsås och bananer.
Ett tidigt minne från 3 ½ års åldern var spagetti och köttfärssås. Pappa arbetade natt och lagade alltid maten.
En gång åkte jag och mamma för att se Sound of Music. Vi åkte de sju kilometrarna till Lund. Vi köpte med oss en hämtpizza som vi åt hemma.
Jag gick och simmade på Delfinenbadet i Lund. Som sjuåring åkte jag på egen hand. Delfinenbadet luktade starkt av klor. Man blev hög av det.
Efter simträningen fick jag köpa godis. Nappar och Riff. Nötkrämen kostade 20 öre styck.
Jag tyckte inte om smaken på Raketosten. Snöret blev kladdigt. Jag kommer ihåg att topplocket var rött (Sydosts lock var rött). Det var lyxigt. Man kunde skära av förpackningen på hälften. Smaken var mesig.
Curry Melin hade haft ett recept i Allt om Mat. Mamma prenumererade alltid på den. Han hade snittat korvarna i ändarna. Så fort Curry var i rutan nämnde mamma Currys korvkryss.
Kommer också ihåg Ambrix paketglass i tresmak. Jordgubb, choklad och vanilj. Det var en bild på en hemmafru. Hon satt i en cirkel uppe i ena hörnet.
Jag har flera små matminnen. Den första italienska pizzarestaurangen i Karlskrona. Den låg nära Hoglands park. Scenen i parken såg ut som en snäcka. Över parken låg pizzerian. Mina systrar var 14/15 år. Vi ringde och beställde. Jag var någonstans mellan 7 och 8 år. Det var en ritual. Hämtade i en helt vit kartong, som buktade upp. Capricciosa. Ost och oregano var en helt exotisk luktupplevelse.
Mamma var inte road av matlagning. Salt och peppar användes inte. Ofta fick jag en foliepåse med grillad kyckling. Till det fick jag pommes frites som skulle värmas i ugnen. Jag har känt mig lite mathistorielös. Inte uppvuxen med god mat.
Jag kommer väl ihåg klubba-bilen. Det var när vi bodde i Kalhäll. Jag var sex när vi flyttade till Karlskrona, så det måste ha varit före sex års ålder. Det var en livsmedelsbuss med två stora luckor bak på bussen. En matvarubutik på hjul. Vi fick alltid en tomteklubba. Den var mörkröd. Speciell smak.
Mitt matminne idag är mammas köttfärsbiffar, stekt lök, brunsås och potatis. Fläskfärsen gör att den blir saftig. Denna har blivit min favoriträtt från förr.
På Stortorget i Karlskrona, Europas näst största torg, köpte jag Jenka. Jag proppade fullt i min läderpung, som jag hade om halsen. Den doftade Jenka hela tiden. Lädret var fransigt. Jenkadoften satt fast länge i läderpungen.
Av min norskfödda mormor fick jag dagligen en matsked fiskleverolja.
Den där oljiga smaken som inte lämnade munnen. Fanns AD-droppar på 60-talet? Jag skulle så här i efterhand tro att min mormor ville skydda mig mot Engelska sjukan.
I övrigt fick jag som mycket liten smaka smörgåsrån. De fastnade i gommen. Det var en viss vanmakt att de satt kvar i gommen och inte kunde plockas bort. De smälte så sakteliga och försvann ner i svalget.
Vet ni att jag har ett helt absurpt matminne. Min mormor pådyvlade mig att suga på fiskögon. Det var en delikatess. Lite mjäll smak vill jag påminna mig om att det var.
Kalvdansen från bondens gård på landet. Den milda smaken vill jag gärna uppleva igen.
Jag åt nästan alltid kött, potatis och en sås som var gjord på grädde. Mitt lunchkött värmdes alltid i en liten emaljerad gryta. Jag kommer väl ihåg den ljusgula grytan med en grön rand. Ett lock med svart knopp. Jo, så var det. Linneservetten plockades fram från lådan under bordet. Den kunde bli hur smutsig som helst innan den tvättades.
Min glassfavorit var cassataglass på paket. Mitt första gb-glassminne är glasstärningen. Jag var fyra år gammal. Plasttärningen sparade jag och hade som leksak i sandlådan. Det blev aldrig någon snygg sandtärning, för kanterna trasade sönder det hela när man vände upp och ner på tärningen.
Sommar och glass var något märkvärdigt. Pistageglassen som var underbart god, för att inte tala om den vackra mintgröna färgen. Bilkörning och glass hörde min barndom till.
En lugn stund hos min mormor kunde innebära att hon vispade till en Sammetsvälling. Alltid från Hemmets Kokbok från 1911. Beredning: 2 msk mjöl, 1 tsk socker, 1 tsk salt och 2 ägg vispas tillsammans i en kastrull. 2 liter skummad mjölk tillsättes, och vällingen får under stark vispning sjuda över elden ½ timme. Serveras genast. Alltid serverad i en Spisa-Ribb-kopp från Gustavsberg. Än i denna dag, då jag har svårt att sova eller behöver stilla en stark hunger tar jag mig en kopp välling. Köpevälling. Har aldrig gjort mormors välling. Kopparna har jag köpt på annons. De är min äldsta dotters favoritkoppar.
Min mormor vispade choklad till mellanmål. Ögonkakao, socker och grädde. Varmt vatten hälldes över. Till det fick jag de köpta Skånepepparkakorna. Det var så gott att doppa kakan och lyckas få den lagom blöt utan att den föll ner som en klump i koppen.
Till frukost drack vi Earl-Grey-te (Twinings beige plåtburk), rostade smörgåsar med bitter apelsinmarmelad. För att jag skulle kunna dricka te, blandades Prädd ner i önskad mängd. Prädd var ett vegetabiliskt gräddersättningsmedel som användes för att få bort den bittra smaken. Det användes för att man började förstå att fettet inte var allt igenom hälsosamt. Ibland åt jag bara Prädd. Det var sött och fastnade i gommen. Präddburkens glas var brunt. Pingvinen på etiketten var blå och kanske var texten röd.
Jag älskade Raketosten. Vi skulle bre ut den runda ostskivan, så att det hela blev som ett smör på smörgåsen.
När jag fyllde år ville jag alltid ha lövbiff med persiljesmör från gul burk. Till det skulle det vara råstekt potatis.
När jag var liten var det kalas med en massa människor. Alltid princesstårta med rosa marsipanros. Jag ogillade verkligen marsipan. Man blev alltid populär när man skänkte bort rosen till någon. Ingen fattade hur man kunde skänka bort det finaste på tårtan. Det kom an på att jag hade och har svårt för det sliskigt söta. Vaniljkrämen var det godaste. Ljusrosa och ljusgrönt var mina absoluta favoritfärger när jag var liten, så det var nog därför min mamma alltid köpte just den tårtan.
Mamma lagade ofta mat från Feminas matkort. Det bästa från dessa kort var paellan som jag formligen älskade och en kyckling med jordnötter. De där rätterna är fortfarande jättefräscha. Chokladpuddingen med hasselnötter och blockchoklad var också smarrig.
Nu är det vår och jag kommer väl ihåg min mormors jättestora våffeljärn i silver och svart. Gräddfrasiga våfflor med mycket grädde. Mer grädde än sylt.
Kommentarer