Tidiga matminnen

Jag tänker på min farmor Rosa Svensson, vars kökshandduk och handgjorda kruskavel jag har i min ägo. Hon var mormor och farmor till tolv barnbarn och kallades av oss alla för Mollen. Hon var en vacker och stark kvinna och väldigt duktig kocka och bagerska. När hon var liten var hon väldigt, väldigt fattig. Hennes mamma Ida var lycklig om hon fick tag i ett grishuvud till jul. Då kunde hon ordna julbord till sin familj.

Så småningom hade Mollen både eget bageri och barservering i Åsarna. "Baren" kommer jag ihåg, fast jag bara var några år när den stängdes. Den lokalen blev bibliotek sedan, men jag har fortfarande minnen från hur den såg ut när den var barservering. När Mollen bakade prinsesstårtor fick jag och min syster grön och skär marsipan att träna oss på att göra tårtrosor av. Sedan fick vi äta upp dem. Jag älskar fortfarande marsipan.

Mollen var fena på kakor. När jag tog studenten kom hon till Östersund med en stor laddning av kakor som heter vridna studenter. Jag kan känna fraset och smaken av strösocker om jag blundar och tänker på dem.

Ingenting fick förfaras, min farmor kunde konsten att ta tillvara allt. Vattnet från potatiskoket kunde bli grunden till en gröt. En gång när hon kokat rödbetor använde hon kokvattnet som degvätska i brödbaket. Rågsiktskakorna blev rosa! Sådant har jag lärt mig mycket av. Jag kan faktiskt konsten att ta tillvara rester, men jag har också tränat på att kasta mat. Det finns ett fattigarv i mig, det gör det.
M